Vi var ju som jag sagt till Umeå förra veckan. Berättade dock inte vad vi gjorde där förutom att vi åt och sov gott. :) Men tänkte berätta lite i korthet iaf. 
Jag har varit in och ut på undersökningar för konstant smärta och yrsel och lite sånt de senaste 5 åren. Har fått höra olika besked från olika läkare och sjukgymnaster. Men nu fick jag äntligen komma till smärtkliniken/smärtrehab i Umeå, där de kan sina saker och är specialiserade på såna som mig. ;)
Var på en 2 dagars undersökning där jag träffade en överläkare, psykolog, sjukgymnast och socionom. 
 
De kom fram till att jag har en fysisk utmattning. Det innebär i stort sett samma sak som utbrändhet minus de mentala effekterna som depression och annat som jag då sluppit. 
Lite kort kan man säga att min kropp är på helspänn, och att mina nervbanor är överansträngda och därför uppfattar hjärnan mer smärta än vad som egentligen finns där. Därav smärtöverkänslighet och ständig smärta. 
Den ständiga yrseln har nog att göra med spänningarna. Och övriga symptom har även kopplingar till spänningarna och nervbanorna. 

Teamet i Umeå sa även vad jag kan göra, och fortsätta att göra, för att på sikt bli bättre. Även om det kan ta flera år så finns det möjlighet att jag blir helt återställd en vacker dag. :) 
Så nu blir det en del mjuk träning, försök till avslappning, andningsövningar (andas med magen) och stresshantering d.v.s stressa ner, sänka kraven och anpassa livet.
Det kan låta lätt, men det handlar om att omarbeta livsmönster och kroppens sätt att hantera situationer, vilket kan ta sin tid. 

Det känns jättebra att jag och vi fick komma till NUS och göra denna undersökning. Nu har vi en bra grund att stå på i det fortsatta arbetet med rehabiliteringen, och det känns som att vården till slut har hittat rätt "fel" efter 5 års sökande. Så skönt till slut! :)

/Linn 
 

 

1 kommentarer

Sara

04 Jul 2013 16:48

Vad skönt att de kom fram till orsaken! Och att du kan börja arbeta för att så sakta komma tillbaka till en god hälsa igen :) Lycka tilL!

Svar: Ja, verkligen! Tack! :) Vi hoppas och kör på det. Precis, som de sa så kan det gå både fort (ett år eller två) och långsamt (mer än 10 år...) men vi hoppas på det snabbare!! :)
Linn Nyström

Kommentera

Publiceras ej